Tydligare och starkare lagar. Mer resurser till polis och åklagare. Högre prioritet vid nätrelaterade brott. Dessa är självklarheter för att få bukt med det allt större problemet med näthat, men det är inte tillräckligt. Vill vi långsiktigt minska näthatet måste vi också jobba med att förändra grundläggande attityder.
Tonen på nätet återspeglar ett allt hårdare offentligt samtal. Hårda ord, brist på empati och demonisering av motståndarna i det offentliga översätts lätt till anonymt hat på Facebook, Twitter och Instagram.
En grundläggande orsak är vad jag vill kalla för narcissiseringen av det offentliga samtalet. Vi har fått en kultur där jag har min rätt att uttrycka min åsikt när jag vill, och det ska ingen jävel hindra mig från.
Narcissiseringen är en följd av tre tydliga trender i dagens debattklimat: (1) medialiseringen av åsiktsbildningen, där medias format, lika mycket som rapporteringen, styr hur politiker, kändisar och andra opinionsbildare agerar. Om medias format är dokusåpan, så kommer opinionsbildare att bete sig som dokusåpadeltagare. (2) amerikaniseringen av värderingar därför att de stora sociala nätverken styrs av amerikanska jättar som har en annan syn på vad som är acceptabelt att yttra offentligt; hatretorik, våld och misogyni passerar ofta, medan man censurerar bilder på ammande kvinnor. (3) polariseringen av samtalet, där den hårdaste och slagkraftigaste belönas med retweets, likes, kommentarer och delningar i en självförstärkande spiral. Och det är svårt att vara nyanserad på 140 tecken.
Dessa trender innebär att den egna upplevelsen konsekvent värderas högre än yttre verklighet. Åsikter väger ofta tyngre än fakta och resonemang. Och en starkare åsikt slår alltid en mer nyanserad.
Missförstå mig rätt. Retorik spelar självklart en stor roll både i ord och tonalitet. Men trenderna i det offentliga samtalet gör att effekten av ord och tonalitet värderas ner eller glöms bort. Det finns ingen självrannsakan i hur orden påverkar det övriga samtalet. Det glöms bort att aggressivitet, nedsättande omdömen och stenhård polarisering legitimerar ett ännu värre beteende hos svansen av följare i sociala medier.
En trappa måste städas uppifrån. De som sätter tonen i det offentliga samtalet – medier, politiker och kändisar – måste fundera extra över vilket samhälle de vill bidra till att forma med sina ord, sitt agerande i debatter och sitt förhållningssätt till sina medmänniskor.
Det är lätt att dras med i ett samtalsklimat där hårdast vinner. Nu behöver vi opinionsbildare som stiger fram och säger att det räcker nu, som tar täten i ett offentligt samtal präglat av respekt, balans och förnuft. Det kräver mycket mer mod än att vara en i den högljudda flocken.