Att lagstifta om barns internetanvändning är ett sluttande plan

Igår morse var det dags för en uppföljning. Även denna gång i form av ett frukostseminarium i just Riksdagen. Och tyvärr är rubriken ungefär densamma även idag.

Under det kommande året kommer GDPR att införas i Sverige. Det är en lagstiftning som ersätter den gamla personuppgiftslagen (PUL) och den innehåller en hel del nyheter för alla som hanterar personuppgifter av något slag.

Vad har då det här med barn och deras internetanvändande att göra? Jo – i lagen finns en liten, liten del som säger att barn under 16 år inte får använda tjänster på internet utan deras föräldrars samtycke. Varje medlemsland kan sedan sänka den gränsen till 13 år, men inte lägre än så.

Är det verkligen ett problem? De flesta tjänster som berörs, exempelvis Facebook, Snapchat, Instagram och liknande har ju redan 13 årsgräns. Eller i vissa fall till och med 18 årsgräns. Och barnen använder ju ofta de tjänsterna ändå från yngre åldrar. Svaret är kort och gott att ja – det är ett problem. Eller snarare två problem.

Först och främst är det ett problem att barnen mer eller mindre stängs ute från de möjligheter som finns med nätet före en viss ålder. Och då menar jag inte bara tjänster som Facebook eller Instagram, utan snarare tjänster som ger barn och ungdomar möjlighet att anonymt kontakta och få hjälp via nätet – exempelvis om de råkat illa ut hemma eller i skolan. En livlina som nu riskerar att försvinna.

Det andra problemet är mer kopplat till sociala medier. Eftersom barnen kommer att vara där ändå. Och ljuga om sin ålder. Ofta med föräldrarnas goda minne och fulla tillstånd. Vilket innebär att vi försätter såväl föräldrar som barn i en situation där vi helt enkelt säger ”ja, det finns en lag men den bryr vi oss inte om”. Att pränta in den mentaliteten hos någon – särskilt barn yngre än 13-16 år - är knappast något önskvärt och kan ha mer eller mindre ödesdigra konsekvenser på sikt.

I slutändan riskerar vi alltså att här få en lag som inte följs och som innebär att laglydiga företag och organisationer drar tillbaka viktiga tjänster för barn på nätet. Dessutom lär vi långsiktigt urholka förtroendet för rättsväsendet.

Med andra ord alla fel och inget rätt. Oavsett hur lovvärt förslaget är från början. Tyvärr tycks det inte heller finnas någon riktigt vettig lösning på problemet just nu. Låt oss i alla fall hoppas att vi verkligen utnyttjar den enda möjlighet som finns inom ramen för GDPR-direktivet och sätter åldersgränsen så lågt som möjligt. Det vill säga vid 13 år.

Eller så kanske vi alla måste börja ta fighten på allvar och tala om för rättskipande myndigheter, inte mins inom EU, att nätet är både viktigt och fantastiskt. Och att det oftast inte är någon bra idé att begränsa användningen av det.