Hatet på nätet ökar och blir allt grövre. Det finns det många som vittnar om. Vi vet också att det är ett problem som skär rakt genom samhällets alla skikt. Alla drabbas. Kända som okända, fattiga som rika och unga som gamla. Och i takt med att hatet och hoten blir allt grövre rör vi oss också snabbt mot att problemet blir allt mer allvarligt.
Det finns ett antal mycket oroväckande tecken under de senaste åren. Vi vet från Tidningsutgivarna (TU) att journalister är mycket utsatta. Särskilt kvinnliga. Sju av tio ledarskribenter, krönikörer och kommentatorer inom dagspress eller nyhetsmedier har utsatts för hot och trakasserier enligt en undersökning från 2017. Vi vet också att politiker är utsatta. Det har vi diskuterat ingående i den rapport från IJI vi sponsrat samt i en uppföljande debatt i SvD i mellandagarna.
Vi vet också från organisationen Friends årsrapport att 32 procent av barnen i årskurs 6-9 utsatts för kränkningar, hot eller hat över nätet. I årskurs 3-6 är motsvarande siffra 24 procent.
Vad blir då följderna av näthatet? Det vet vi inte med säkerhet. Men vi vet att det börjar få allt mer långtgående och allvarliga konsekvenser. Vi vet att journalister slutar sina jobb. Att politiker undviker att uttala sig i vissa frågor. Att barn mår dåligt och tappar förtroende för sin omvärld, inte minst vuxenvärlden som inte hjälper och stöttar.
Agerar vi inte nu riskerar vi att näthatet blir en del av vardagen. Något man ”måste tåla”. Vi riskerar ett samhälle där få om några vågar driva svåra och obekväma frågor. Där det blir en nödvändighet att ducka och undvika vissa yrken och vissa ämnen för att inte utsätta sig själv för hot och hat. Kort och gott en situation där demokratins grunder inte längre gäller.
Därför måste vi alla säga stopp. Här och nu. Vi måste gemensamt hjälpa, stötta och lyfta de som blivit utsatta. Tillsammans kan vi lösa problemet, men det måste ske nu, innan det är för sent.
I dag är det Internationella Brottsofferdagen. En dag som skapades, delvis utifrån Martin Luther Kings uttalande ”Tragedin i världen är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad”. Det är ett påstående som är mer sant än någonsin när det gäller just hot och hat. Och kanske särskilt på nätet i dag.