Obehöriga transaktioner för 25 000 kronor – Mysafety hjälpte Erika att få tillbaka hela beloppet

En dag ringde telefonen. I svarande änden fanns Erika, i andra änden banken. De hade upptäckt något som inte stämde: en rad avvikande transaktioner på hennes konto, sammanlagt 25 000 kronor. 

– Jag blev förfärligt rädd eftersom det inte var min huvudbank, och jag hade dessutom ett bankkort som låg hemma i kassaskåpet, säger Erika om samtalet. 

Att inse att någon annan olovligen har haft tillgång till ens pengar kan vara en obehaglig känsla. Först förvirringen, sedan frustrationen, och till sist insikten om att det här måste redas ut. För Erika blev det inledningen på en process som visade sig bli betydligt krångligare än den borde ha varit. 

När banken bara betalade tillbaka en del

En bank är enligt lag skyldig att ersätta obehöriga transaktioner. Det borde alltså ha varit en snabb och okomplicerad historia. Erika gjorde det man ska göra: reklamerade transaktionerna och litade på att saken skulle lösa sig. 

Till en början gjorde den också det. Banken betalade tillbaka 11 000 kronor, men där tog välviljan slut. De återstående 14 000 kronorna vägrade man ersätta, med hänvisning till sin egen policy: transaktioner äldre än 90 dagar gick helt enkelt inte att reklamera. 

– Man känner sig helt maktlös och frustrerad på hur någon kan “ta” så mycket pengar, och att jag inte är skyddad på något sätt via banken, säger Erika. 

Och det är lätt att vara godtrogen. Säger banken det, så stämmer det nog. Men det Erika inte visste, och som få känner till, är att en sådan tidsgräns strider mot svensk lag. Hon hade ingen anledning att ifrågasätta beskedet. Det var ju banken som satt på svaren, och de borde rimligen veta bäst, resonerade hon. 

När hon ändå bad om en förklaring till varför halva beloppet skulle utebli, blev svaret kanske ännu underligare: banken åberopade banksekretess. En bank kan dock inte hålla sådan sekretess gentemot sin egen kund – men det är inte den typ av kunskap man bär med sig i vardagen. 

 Ju längre det drog ut på tiden, desto tyngre blev det. Oro, stress och förtvivlan gjorde att hon hade gett upp hoppet, och det tog nästan ett år innan Erika bestämde sig för att verkligen lösa problemet. Men att argumentera mot en stor bank, hålla reda på paragrafer och samtidigt bevaka sina rättigheter som konsument är inte något de flesta av oss gör till vardags. Erika kände sig helt enkelt liten i situationen. Och det var här Mysafety kom in i bilden. 

Ett stöd som kan sakfrågan 

Legal Care är Mysafetys egen juristavdelning, specialiserad på just situationer som Erikas. Den ger konkret hjälp till den som drabbats av bedrägeri – vare sig det handlar om identitetsstöld, kort- och kontobedrägeri eller bedrägliga fakturor. I stället för att stå ensam mot en motpart med långt större resurser får kunden någon vid sin sida som kan reglerna och vet hur de ska användas. 

Om försäkringen täcker börjar Mysafety redan vid rådgivningen, som är kostnadsfri, och fortsätter hela vägen genom ärendet: hjälp med polisanmälan, genomgång av avtal och dokument, och stöd i kontakten med myndigheter, banker och företag. Vidare kan Mysafety upprätta en fullmakt och föra kundens talan, och på vägen finns mallbrev, tydliga instruktioner och uppföljningar. För Erika innebar det att hon inte längre behövde bära allt själv. 

– Bemötandet från min juridiska kontaktperson kändes trygg och proffsig och jag kunde äntligen känna mig lugn. 

Mysafety fanns vid Erikas sida genom processen

Det första vi gjorde var att lyfta av henne bördan. Vi upprättade en fullmakt och tog därmed över all kontakt med banken. Från den stunden behövde Erika inte sitta i telefon, leta efter rätt formuleringar eller vara rädd att säga fel. Någon annan förde hennes talan. Någon som gjort det många gånger förr. 

Därefter tog vi ett samlat grepp om ärendet. Vi granskade alla transaktioner i detalj, så att ingenting föll mellan stolarna, och formulerade på den grunden en ny reklamation där Erikas rättigheter stod i centrum. Den här gången fick banken svart på vitt vad lagen faktiskt säger. 

Det gjorde skillnad. Vi visade att 90-dagarsregeln saknar lagstöd och hänvisade i stället till betaltjänstlagen och relevant rättspraxis. Enligt lag gäller en frist på hela tretton månader för att reklamera obehöriga transaktioner. Långt mer än de tre månader banken lutat sig mot.  

Kravet blev därefter kort och bestämt: full ersättning. Och skulle banken säga nej, stod vi redo att driva ärendet vidare till Allmänna reklamationsnämnden. 

Så långt behövde det aldrig gå. Ställd mot lagens faktiska innehåll gav banken med sig och betalade ut de återstående 14 000 kronorna. Därmed hade Erika fått hela summan på 25 000 kronor avskriven. 

För henne handlade lättnaden till slut om mer än pengarna. Det viktigaste var kanske att slippa vara ensam i en situation som lätt känns övermäktig. Att känna till sina rättigheter är en sak. Att orka och våga hävda dem mot en stor motpart är en helt annan. Där kunde vi kliva in, ta striden och se till att lagen fick sista ordet.  

Rätt ska vara rätt, och ingen ska behöva stå ensam. 

Berättelsen bygger på ett av Mysafetys kundärenden. Kundens namn har ändrats för att skydda identiteten. Personen på bilden har ingen koppling till ärendet.